Göm menyn

Efter utbildningen – genusvetenskapens alumner

 

I regi av Nationella sekretariatet för genusforskning har en rad undersökningar genomförts, som närmare granskar landets genusvetenskapliga grundutbildningar. I en nyligen utgiven rapport inom denna serie ger alumner från utbildningarna genom enkäter och fokusgruppsintervjuer en bild av de kopplingar som finns mellan den genusvetenskapliga utbildningen, synen på den genusvetenskapliga kompetensen, och den yrkesverksamhet som för många följt efter avslutad utbildning.

 

Den absoluta majoriteten av genusvetenskapens alumner är nöjda med sin utbildning: 57 procent, uppger att utbildningen var mycket bra, 40 procent anger att den var bra och 3 procent anser att den var mindre bra. Överlag är det en utbildning som en gång valdes på grund av intresse, snarare än som karriärförberedande och i de fördjupande fokusgruppsintervjuerna diskuteras den genusvetenskapliga kunskapen närmst som ett hinder för karriär.  Här framkom en oro för att som genusvetare bli betraktad som jobbig feminist och som aktivist, och att detta skulle kunna göra det svårare att hitta jobb.

 

Trots detta är det många av de genusvetenskapliga utbildningarnas alumner som är i arbete – enbart 3 procent av de tillfrågade är arbetssökande, och resten återfinns inom lång rad olika typer av yrken, anställda inom så väl privat sektor som inom stat, landsting och kommun, eller som egenföretagare. Den övervägande delen av respondenterna har också arbeten som helt eller delvis rör sig kring de frågor som behandlades i utbildningen, och ungefär en sjättedel har svarat att det genusvetenskapliga området motsvarar deras arbetsuppgifter helt och hållet. Mot bakgrund av detta, att överlappningarna mellan utbildning och arbete är stora, på samma gång som det finns en oro för att utbildningen ska misstänkliggöra en i yrkeslivet, framhåller Anna Lundberg och Ann Werner som genomfört undersökningen, vikten av att studenterna inom utbildningarna rustas väl, till exempel genom träning i samtals- och argumentationsteknik, för att kunna översätta sin kunskap så att den på ett konstruktivt sätt kommunicerar på en arbetsmarknad och i en samhällelig samtid som ofta är kritiskt till genusvetenskap, feminism och anti-rasism.

 

Det som främst upplevs följa med från utbildningen in i arbetslivet är en analytisk förmåga och ett kritiskt tänkande, inte minst med grund i en förtrogenhet med genusvetenskapliga teorier och förklaringar. Kring utbildningens teoretiska tonvikt finns också en viss ambivalens. På samma gång som den teoretiska kunskapen är en viktig behållning av utbildningen för dem som medverkat i undersökningen, ser de också att det teoretiskt tunga innehållet kan ha avskräckt och skapat en elitism i utbildningen. Detta kan också bidra till att återskapa utbildningarnas etniskt och klassmässigt tämligen snäva sammansättning – sammanfattande beskriven av en deltagare i undersökningen som en studentgupp bestående av ”vit medelklass med tygkassar”. Många saknade praktiska moment i utbildningen men ansåg också att de hade stor nytta av det teoretiska i hela sitt liv. Här, menar Lundberg och Werner, behöver inte praktiska och teoretiska moment ses som ömsesidigt uteslutande. Genusvetenskapen skulle istället kunna arbeta mer med att integrera praktisk och teoretisk genusvetenskap, såsom en del utbildningar redan har gjort.

 

Rapporten heter Genusvetarnas framtid och kan laddas hem ifrån Genussekretariatets hemsida.




Ansökan via antagning.se

 

 

Studievägledare

Ida Ekström

ida.ekstrom@liu.se

Ida Ekström

013-28 2767

 

Studierektor

Alma Persson

alma.persson@liu.se

 


Administratör: 

Elisabeth Samuelsson

elisabeth.samuelsson@liu.se

013-28 2174

 

 


Sidansvarig: elisabeth.samuelsson@liu.se
Senast uppdaterad: Fri Apr 21 10:57:59 CEST 2017